Egentligen hade jag tänkt skriva om vad som hänt de senaste dagarna när Kims föräldrar varit här....skulle ha satt mig ner och skrivit ett lååångt inlägg....inte för att det är något speciellt som hänt, utan för att det var ett tag sen jag skrev....
Men detta inlägg kommer ist att handla om ångest och viljan att försvinna ur sig själv....
Kl 00 inatt så hörde vi hur Ella hostade till och gnällde lite...Kim gick in till henne...och kommer snart ut med en nerkräkt Ella...."FAAN" tänkte jag..men tog det ganska så lugnt ändå...gick in till sängen...plockade undan de äckliga nedkräkta sängkläderna....stoppade in dem i tvättmaskinen...sa till Ella att hon är duktig och fixade fram en hink...la lite plastad frotté i soffan och bäddade lite där...Kim tvättade Ella och sen så kom han ut med henne i vardagsrummet...hon började spy igen...jag satt här och kikade fram lite bakom datorn och försökte tänka "T.E.R.A.P.I" gick ganska bra.....Jag tog spyhinken och tömde den...gjorde iordning...Ella spydde ett par gånger till innan kl blivit två.....
Jag gick in i sovrummet för att försöka sova lite...Kim var här ute i vardagsrummet med Ella...Då kom det....ångesten...det började krypa i mig...halsen snörptes samman..magen började knipa, jag mådde illa...kunde inte andas...FÖRSÖKTE verkligen tänka på att jag gjort framsteg ikväll...men jag kunde inte känna något annat än ångesten...jag önskar att jag hade kunnat krypa ur mitt skinn....flyga iväg någonstans till ett "happyland" eller nått...men jag låg där...lyssnade febrilt efter ljud....lyssnade på Molly som andades.. "När ska hon bli sjuk" jag har inte sovit mycket inatt.....men sovit en del nu på dagen...passat på när Molly sovit...när hon varit vaken så har vi varit inne i sovrummet och lekt och myst...sovit lite....men jag har gett henne mat här ute och varit lite granna här iaf...terapi som sagt....
Nu kommer det att bli två-tre helvetesdagar.....jag HATAR väntan...att bara gå omkring och vänta på att någon av oss andra skall bli sjuka...
Kan nästan garantera att Kim kommer at bli dålig, han har ju tagit det värsta med Ella...
Hjärtat slår som en hammare i bröstet konstant och jag har sååå svårt att andas....
vill försvinna....vill bort...men jag är kvar...något bra måste det ju vara???
Cykeltur med MP
1 år sedan
8 kommentarer:
Gumman.. va modig du är.. jag skickar stora styrke kramar!!!!!! Vet inte vad jag ska säga, men jag ätnker på dig ialla fall!!!!
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Tacktack tack....kramarna behövs...jag skulle såå gärna bara krypa upp i en stooor kram hos nån som inte har äckelbakterier på sig....!!!
Du kommer att fixa det.Jag lovar :)Puss o Kram Mamma
du ska vara så stolt över dig själv. så starkt! tänker på massor .. kram
Tack alla mina fina!!! <3
Stumpan då! Men det enda sättet att bli av med ångesten är att se den i vitögat! Kan tänka mig hur spänt och hemskt det måste kännas, vet precis vad du menar!
Men snart är det över och du kommer att ta dig igenom det vare sig du vill eller inte, du är ju superduktig som kommit så långt redan!!
Kraaaaaaaaaam
gumman, jag blir mer och mer imponerad..förra gången verkade du mcket mer stressad över det, nu verkar du tagit det sanslöst coolt.
Du fixar det även denna gång, se bara hur sakligt, du ta hand om "kräkgrejerna" och fixar hink och sånt...bara så där, för att det måste göras..lovar att du är MYCKET starkare än du inser, vi utomstående märker det , du har liksom vuxit in i det...Värsta kramen
Usch vad ni är snälla.....underbara människor...älskar er!!!
Skicka en kommentar